Äventyr i Azeroth: En bitter vy från avbytarbänken

Problemen med att spela World of Warcraft är många. Primärt ligger bekymret i att tidskravet för att verkligen njuta av spelet är relativt högt och att man tvingas offra tid för andra spel till förmån för World of Warcraft. Men igår upplevde jag något som i slutändan är det största problemet som semi-aktiv raidare; vyn från avbytarbänken när något stort händer.

Sedan jag började spela WoW igen för en och en halv månad sedan har jag offrat många kvällar för att kunna delta i Icecrown Citadel. Jag hade innan lovat mig själv att inte raida speciellt mycket, men att få ta del av slutstriden för hela expansionen och döda Arthas i sin egen boning var för lockande för att motstå. Så sedan dess har jag deltagit i flera kvällars av ständigt misslyckande, allt för att göra alla mer vana vid fighten och till slut hitta rätt för att kunna döda Lich King själv. Det är kul att spela svåra bossar, men när det kommer till kritan genomgår man alla dessa kvällar av wipes (uttryck för när alla i ens grupp dör i en instans) för belöningen att få vara med om det stora att döda Lich King.

Och så tar man en kväll av för att umgås med en vän och så händer det.

Jag vet att det är oerhört själviskt men jag hoppades innerligt, när jag hörde Linneas rop när de började närma sig att döda Lich King, att något skulle gå horribelt fel. Att de skulle dö och tvingas försöka igen, så att jag kanske kunde vara med när vi väl fick ner honom. De misslyckades inte. Och jag kan inte känna annat än bitterhet över att jag inte var där. En och en halv månads av försök och när det väl kommer till belöningen satt jag och gjorde annat. Det får mig att starkt betvivla att det är värt att raida över huvud taget, åtminstone inte när belöningen för mig alltid har varit att till slut få vara med om glädjen att ha dödat en svår boss.

Synen innan man börjar slåss mot Arthas.

När Kel’Thuzad stupade i Naxxramas var jag där. När vi slutligen motstod Yogg-Sarons psykologiska manipulering och dödade honom i Ulduar var jag där. När Anub’arak visade sig vara en barnlek i slutet av Trial of the Crusader var jag där. Att då gå miste när vårt guild för första gången dödar Lich King, den slutgiltiga bossen i den första expansionen jag raidat WoW, gör ont. Det är som att ha spelat igenom ett helt spel, kämpat med sista bossen länge, bara för att se någon annan ta åt sig den slutliga äran och besegra sista bossen åt dig. En bättre människa skulle vara glad för att de andra som var där fick vara med om upplevelsen, men i det här fallet är jag inte en bättre människa. Nu finns ju förvisso hela heroic-läget i Icecrown Citadel kvar, med Lich King på heroic som slutgiltiga utmaning. Men jag tror ärligt talat att jag avstår, för risken att jag inte är tillgänglig den dagen då vi tar död på Arthas i heroic-läget är inte värt alla kvällar fram tills dess.

World of Warcraft är ett underbart spel. Den gemenskap och driv mot ett och samma mål är beundransvärt och underhållande. Men det har ett grepp om dig, en ständig känsla om vad du går miste om när du inte är där. Det är det som är beroendet för mig. Det är där jag ibland önskar att jag kunde skippa en trevlig kväll med något annat för att inte gå miste om chansen att ta del av de stora händelserna i spelets raids. Och i slutändan är det nog inte värt den känslan för den lilla belöningen av att faktiskt ta del av det stora när man väl är där. För det blir aldrig bättre än valet av att spendera all sin tid på att raida (och inte riskera att gå miste), eller ingen alls. Jag lutar numera starkt åt det sistnämnda.

Annonser

Etiketter: , , , , , , , ,

3 svar to “Äventyr i Azeroth: En bitter vy från avbytarbänken”

  1. Johan Eklund Says:

    Det är ju det jag alltid sagt 😉

  2. Andreas Berg Says:

    Johan: Jasså? Det måste jag ha missat 😛

  3. Johan Eklund Says:

    Ja, alltså, jag menar att jag länge beklagat mig över att vara casualspelande mmo:are då man ofta sitter på avbytarbänken och bara hör om de där roliga raiderna.. medan de få man är med i själv suger

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: