E3 2010: Det bästa, det sämsta…

…och allting däremellan. Här kommer min lista över det mest intressanta från E3 2010.

Årets trend

Back to basics. Jag kommer framförallt minnas E3 som det slutgiltiga beviset på att 2D, och då framförallt äventyr- och plattformsspel i 2D/2.5D, är tillbaka för att stanna. Nintendo återuppväcker gamla licenser och två av dessa, Donkey Kong Country Returns och Kirby’s Epic Yarn, är klassiska 2D-plattformsspel fast i nyare skrud. Även Rayman Origins från Ubisoft, Bionic Commando Rearmed 2 från svenska Fatshark, Xbox Live Arcade-spelet Castlevania: Harmony of Despair, Rush ‘n Attack: Ex Patriot och många många fler titlar som figurerat på E3 späder alla på det som vi så gärna vill höra; retro är här för att stanna. Och det är förbannat bra nyheter.

Årets största besvikelse

I upptrappningen till E3 var ett verkligt bevis på Kinects relevans för spelande (och då med hardcore-publiken i åtanke) en av de saker som jag allra helst ville se, men som jag in i det sista tvekade mest på. Mina farhågor visade sig vara befogade och drömmarna krossades när Microsofts tv-shopsuppvisning bombarderade oss med lättsmält casual på lättsmält casual. Inte ens Star Wars-spelet, som i teorin skulle kunna bli fantastiskt, ser speciellt bra ut utan verkar istället bli 2010-talets motsvarighet till 90-talets Rebel Assault. Railshooters, träningsprogram och partyspel; jag trodde att det var det vi hade Wii:n till.

Årets musikspel som blir nästa Guitar Hero/Singstar

Även om Kinect gjorde lite för att imponera på annat än den renodlade casual-publiken så råder ingen tvekan om att Harmonix (första Guitar Hero-spelen, Rock Band med många fler) kommande dansspel Dance Central kommer bli makalöst stort. Att döma av presentationen och intrycken från mässgolvet fungerar Dance Central precis så bra som man kan önska, och lyckas effektivt bedöma och kommentera dina försök på mängder av autentiska dansrörelser. Det är rätt i tiden, det har tillräckligt med edge för att tilltala mer seriöst dansintresserade och man ser ut som ett fån om man inte är professionell dansare. Det perfekta partyspelet, med andra ord.

Årets WTF-ögonblick

Det finns inga ord som kan beskriva det som tog plats på Konamis presskonferens, så jag låter er se för er själva istället. Very very excercise?

Don’t do drugs kids, you’ll end up like these guys.

Årets action

Det är ingen hemlighet att jag är väldigt förtjust i Gears of War-serien och framförallt dess förmåga att hela tiden byta växel och kännas fräscht utan att för den delen gå för långt ifrån ursprunget. Gears of War 3 ser ut att göra för Gears 2 vad Gears 2 gjorde för första spelet, genom att introducera en hel massa nya fiender, vapen och områden samtidigt som allting känns förfinat och förbättrat. Demonstrationen från Microsofts presskonferens visade upp vansinnigt intensiv action när fyra spelare samarbetar och det nya Beast-läget (Horde fast där man spelar som Locust istället) lär blåsa ytterligare liv i serien. Vid sidan av Gears of War 3 ska även Ghost Recon: Future Soldier nämnas som verkligen visade prov på taktisk, snygg och intressant action som känns både fräscht och nyskapande.

Årets mest ambitiösa

Det är ett spel, där du skapar spel utan några större begränsningar och med verktyg som gör det barnsligt enkelt. Little Big Planet 2 verkar bli allt det som vi kunnat önska från det första spelet, ur skaparens perspektiv. För alla de som använt Little Big Planet som ett verktyg att förverkliga sina plattformsdrömmar lär Little Big Planet 2 vara det bästa som någonsin har hänt dem. Det enda frågetecknet är väl hur stora förändringar det blir för oss som inte spelade Little Big Planet primärt för skapandet, utan dess galna och underhållande plattformande för flera spelare.

Årets uppföljare

Valve lyckades med det omöjliga att göra Portal 2-uppvisningen till något av en besvikelse. Genom att lova en överraskning istället för deras Portal 2-event och sedan avslöja att överraskningen är att Portal 2 kommer till Playstation 3 (och inte nyheter om Half-Life, Team Fortress eller något annat nytt och spännande) var lite av ett antiklimax. Men efter trailern och framförallt demonstrationerna från mässgolvet är hypen inför Portal 2 tillbaka på topp. Om det är något spel som förtjänar en uppföljare så är det Portal. Glados är tillbaka, Aperture Science är mer levande och intressant än någonsin förut och mitt kanske mest efterlängtade spel just nu har fått ett namn; Barbies Horse Adventure 3: The Revenge of Snuggles. Med Portal 2 som stark andraplats.

Årets licensspel

Warren Spector är dessvärre inte med och utvecklar det nya, men ack så lovande, Deus Ex: Human Revolution utan jobbar istället på det nästa stora spelet från Disneys bibliotek. Till skillnad från mycket av det vi ser från Disney i spelväg är dock Epic Mickey extremt lovande. Även om atmosfären och den grafiska stilen kanske inte är riktigt så mörk som konceptbilderna skvallrat om är det ändå en väldigt intressant tolkning av Disney-världen. Genom användandet av färg för att skapa och lacknafta för att förstöra ges spelaren möjlighet att påverka omgivningen i det lovande plattformsäventyret.

Årets fighting

Jag är ingen fighting-fantast, mina framgångar i fightingspel har intensiv buttonmashing mer att tacka än faktiskt skicklighet. Men om det är något som får mig att bli intresserad av fightingspel så är det när de bjuder på spektakulära karaktärer med intressanta attacker. Marvel vs Capcom-serien har varit något av det mest intressanta inom genren just på grund av sin explosiva och festliga inställning till fighting-genren. Marvel vs Capcom 3 ser ut att bli allt vad de tidigare spelen varit och mycket därtill. Fantastiskt snyggt, helt vansinnigt galet och ser dessutom ut att vara löjligt kul.

Årets skräck

Skräckgenren har sedan många år tillbaka varit i något av en svacka. Sedan Silent Hill 2 släpptes har det egentligen inte funnits något skräckspel som ens kommit i närheten av att rubba mästaren från tronen. Med Dead Space bevisades att man dock kan komma ganska nära som genom att vara genuint skrämmande, väldigt cinematiskt och dessutom fräscht och nytt (för alla som inte spelat System Shock åtminstone) och uppföljaren Dead Space 2 ser helt vansinnigt läckert ut. Inte så att jag tror att Silent Hill 2 har något att frukta, men det är oerhört kul att se Dead Space-serien fortsätta imponera och att i alla fall någon har skrämmande spel i genren att bjuda på.

Årets grådassiga

Ok, det är lite dubbelmoral att hylla Gears of War 3 och inte ha med det här, för även om det ser mer färgglatt ut än tidigare spelar det fortfarande i den gråbruna ligan. Med det sagt går årets grådassiga till Killzone 3, Crysis 2 och Halo: Reach. Med Ghost Recon: Future Soldier med på ett hörn. Fortsätt vägra färg!

Årets co-op

Castlevania: Harmony of Despair är ett högupplöst Symphony of the Night (eller de bärbara ”of”-Castlevaniea-spelen) med samarbetsläge! Det låter för bra för att vara sant men att döma av det som visats från spelet är det inte det. Tillsammans med fem andra spelare kan vi ta oss an utmaningar på stora banor där målet är att nå en elaking till boss och besegra honom innan tiden går ut. Det ser fantastiskt kul och intressant ut, och det är på tiden att vi får ett nytt Castlevania ur 2D-perspektiv på stationärt format. Gears of War 3s co-op för fyra spelare samt Dead Rising 2s introducerande av zombieslakt för två får hedersomnämnanden.

Årets comeback

Pit från Kid Icarus (mycket lättare att skriva än att säga, för de som minns GPTV-bloopers från första säsongen) gör äntligen en regelrätt comeback. På Nintendo 3DS kommer Kid Icarus: Uprising och det är sannerligen ett kärt återseende.  Som ett stort fan av originalspelet och med ögonen på Nintendos lovande nya handhållna känns det helt klockrent att Pit får leda flaggskeppet in i 3D-åldern. Min förhoppning är bara att mycket av det som gjorde originalet till en sådan klassiker bibehålls och det inte bara blir den generiska tredjepersonsskjutaren som det potentiellt skulle kunna bli.

Årets kittlande av nyfikenhetsnerven

Skaparen bakom bland andra Another World och Heart of Darkness (två av mina absoluta favorit-plattformsäventyr) Eric Chahi ligger bakom den kommande Playstation Network- och Xbox Live Arcade-titeln Project Dust. Informationen är sparsam om spelet i dagsläget men trailern tillsammans med Chahis inblandning gör mig oerhört nyfiken på att veta mer, snarast!

Årets racing

För länge, länge sedan fanns en racingserie som faktiskt var bland de bästa i genren. Innan Most Wanted, Underground och alla andra attitydstinna skräpspelen fanns Need for Speed: Hot Pursuit; det bästa och senaste riktigt bra Need for Speed-spelet som släppts. Nu kommer ett nytt spel, med samma namn, och mina förhoppningar är bara att Electronic Arts försöker glömma allt de gjort de senaste tio åren och ger oss ett spel som bjuder på samma intensiva jakter och spelglädje som originalet gjorde. Och att de har några riktigt härliga polisjakter i spöregn på natten.

Årets flerspelarläge

Även om jag fortfarande inte har spelat Assassin’s Creed 2 och egentligen inte var direkt intresserad av den direkta uppföljaren Assassin’s Creed Brotherhood så lyckades Ubisoft verkligen fånga mitt intresse med spelets flerspelarläge. Genom att ge spelaren en motståndare som de ska lönnmörda samtidigt som du själv blir jagad av en annan spelare med dig som primära mål ser Brotherhood ut att kunna bjuda på ett unikt och spännande flerspelarläge. Hedersomnämnandet går till Twisted Metal till Playstation 3 som ser ut att vara precis så maniskt, frenetiskt, explosivt, galet och fantastiskt kul som det bör vara.

Årets saknade

Trots att Nintendo fullkomligt slängde ur sig klassiska IP:n på sin presskonferens saknades fortfarande min mest efterlängtade comeback från Nintendos stall: Pikmin. Spelet ska dock vara i utveckling fortfarande och det är bara att hålla tummarna för att vi ser det snart igen. The Last Guardian från Ico- och Shadow of the Colossus-skaparna lös även det med sin frånvaro, och förhoppningsvis får vi höra mer även om det spelet snart. Och Beyond: Good & Evil 2, vad hände med det egentligen?

Årets inte alls saknade

Något annat som saknades under Nintendos presskonferens var Wii Vitality Sensor. Och lika bra var nog det, tror jag. Istället fick vi dock Ubisofts kopia Innergy uppvisad, spännande.

Årets mest givna köp

Bland alla spel och helt nya tillbehör är det egentligen bara en sak som jag med 100 procent säkerhet kommer att införskaffa; nya Xbox 360. Jag är en av få som fortfarande har en fungerande release-maskin (det är otroligt, jag vet, inte en enda RROD) men det är också bra tid att pensionera den gamla trotjänaren. Ut med skördetröskan med ynka 20GB utrymme och in med en tyst liten sak med 250GB utrymme att fylla med fler Xbox Live Arcade-spel!

Rörelsekontrollens räddning

Trots Kinects svaga uppvisande och det avskräckande priset på Sonys Move-kontroll (om man ska köpa ett helt set, vilket man ju egentligen vill, såklart) var det två spel som visade prov på att rörelsekänsliga kontroller kan vara relevanta för hardcore-spelare. Sorcery från Sony demonstrerade ett finurligt och lekfullt spel som på alla sätt och vis är en utveckling av traditionella actionäventyr men med intressant och meningsfull rörelsekänslig kontroll. Samtidigt ser Legend of Zelda Skyward Sword inte alls så påfrestande och jobbigt, utan snarare väldigt lekfullt och spännande, genom att använda Wii-motion plus på ett ypperligt sätt som får Zelda-serien att kännas någorlunda fräsch igen. Inget av spelen är ännu bevis nog för att få mig att tro att rörelsekänslig kontroll någonsin kommer att kunna tangera traditionella styrdon i relevans till hardcore-spel, men de får mig att åtminstone fortsätta hoppas.

Årets hårdvara

Nintendo ägde E3 med deras nya bärbara Nintendo 3DS. Köerna var extremlånga, intrycken var lyriska och spelutbudet som lovas är enormt. Kid Icarus, Metal Gear Solid, Resident Evil, Kingdom Hearts, Mario Kart, Paper Mario, Star Fox, Pilotwings, Professor Layton, Ridge Racer och Street Fighter IV är bara NÅGRA av alla titlar som utlovas till maskinen. Om Nintendo redan krossar på den bärbara marknaden kommer 3DS utgöra spiken i kistan för motståndet. Nu får vi bara hoppas på att priset blir någorlunda humant.

Det finns givetvis en hel del titlar som lockar som jag inte lyckades klämma in under kategorierna ovan. Medal of Honor och Call of Duty: Black Ops ser båda lovande ut, men personligen är jag ganska trött på förstapersonsskjutare i mer eller mindre realistisk miljö, oavsett tidsålder. Sen finns det mängder av spel som jag varit sugen på ett bra tag som bara inte gjorde tillräckligt för att göra mig MER sugen under E3. Överlag tycker jag att mässan var bra, inte någon banbrytande överraskning men många solida uppvisningar av intressanta spel och spännande hårdvara får mig sugen på framtiden.

Annonser

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: