Äventyr i Azeroth: Odödlig i Naxxramas

Första gången var i juli 2009. Av slump mest, egentligen. Vi var åtta personer som bestämde oss för att klara ett visst achievement i World of Warcraft. Det innefattade att man skulle klara hela raid-instansen (WoWs stora grottor, tempel, borgar och så vidare där man i grupp om 10 eller 25 man möter ett antal bossar) Naxxramas utan att vara fler än åtta personer (istället för det maximala av tio). En bra bit in inser vi att ingen har dött på en enda boss. Ett annat achievement hamnade plötsligt på tapeten.

Undying. Achievementen innefattar att inte en enda person, på en enda boss, dör någon gång under hela Naxxramas. Det är totalt 16 bossar i instansen och uppgiften är inte direkt lätt ens om man har gear (utrustning) som är mycket bättre än det som Naxxramas är anpassat för. Ett litet misstag och det är över, försök igen nästa vecka. Achievementen delar ut titeln ”(Ditt namn här) the Undying” och var, och är fortfarande, väldigt eftertraktad. Vi står framför Naxxramas näst sista boss; den elaka draken Sapphiron. Ingen har dött ännu.

I slaget mot Sapphiron ska man, utöver att attackera bossen och undvika diverse faror, framförallt ta skydd från en dödlig attack som han ger ifrån sig efter att han flyger upp i luften. Detta gör man genom att två spelare i ens grupp blir frusna till isblock, och de resterande ska gömma sig bakom dessa. Ganska enkelt egentligen, men om man inte står bakom dem är man garanterat död. Utan undantag. Sapphiron flyger upp i luften några gånger under striden och varje gång är det samma sak som gäller; gömma sig bakom isblocken så snabbt som möjligt.

Nära slutet av striden flyger Sapphiron upp i luften för att göra sin sista luftattack. Två spelare blir till isblock. Alla andra ställer sig bakom dessa och inväntar attacken. Och det som verkligen inte får hända händer. Av någon outgrundlig anledning dör _alla_ spelare som inte står i isblock. Det råder ingen tvekan om att de befinner sig bakom isblocken, och det är heller ingen tvekan om saken att de inte borde dött. Men de är döda. Spelet har buggat och snuvat oss på konfekten. Inga ”the Undying” idag inte.

Vår bane Sapphiron. Här mer död än odöd.

Vi avslutar instansen och får vår achievement för att ha klarat alla bossar på åtta personer. Men det är en klen tröst, om ens någon. Vi gick miste om Undying-achievementen på grund av en bugg. Och suget att ge sig tillbaka nästa vecka för att försöka igen finns inte där, alls.

Spolning fram nästan ett år. Efter många fler försök med mer eller mindre plågsamma missar som snuvat oss på konfekten är vi där igen. Undying-försök på söndagskvällen. Vi minns Sapphirons buggade isblock. Vi minns det nästan lika plågsamma dödsfallet på absolut sista bossen Kel’Thuzad där en av våra Hunters råkar få sitt pet att springa in på ett ställe där han inte bör vara och drar till sig för många fiender för att hantera, och någon dör. Eller när en Warlock råkar använda sin ”Life Tap”-förmåga som förvandlar liv till mana vid precis fel tillfälle på bossen Gluth och därmed dör av en attack som egentligen skulle sänka allas hälsa till 5%, inte 0. Men vi är bestämt beslutna att avsluta det här. Att få vår titel. Och rätta misstaget från nästan ett år tillbaka.

För att undvika besvikelsen att dö på Sapphiron eller Kel’Thuzad på slutet nyttjar vi den senare tillagda möjligheten att slåss mot dessa bossar först, istället för att spara dem till sist. Sapphiron går som på en räls, med hjärtat i halsgropen vid varje flygattack lyckas vi undvika buggar eller andra missöden. Under Kel’Thuzad gör ett misstag från min sida att vi är farligt nära att förlora både mig och en annan healer i gruppen. Men vår tredje healer Krilion blir dagens hjälte och räddar situationen. På Gluth går allting smidigt med undantag för att Krilion lyckas få bossen att attackera honom precis i början. Ett misstag som nästan slutar med att han istället dör. Men vi har marginalerna på vår sida och han överlever.

När vi sedan har tagit oss igenom alla bossar förutom de allra lättaste är det ändå med hög puls och nerverna utanpå tröjan som vi tar oss an den sista utmaningen. Det går dock så barnsligt lätt som det bör och när sista bossen faller plingar achievement-ljudet till och spelet meddelar att jag har en ny titel att stoltsera med.

Alugrim the Undying. Nästan ett år senare än det skulle ha varit. Men ack så skönt det känns ändå.

Annonser

Etiketter: , , , , , , ,

3 svar to “Äventyr i Azeroth: Odödlig i Naxxramas”

  1. Maria, -STR/+CHA Says:

    Åååh, fint! 🙂 Usch, det här hjälpte absolut inte mot mitt WoW-sug.

  2. Linnea Nilsson Says:

    Haha fyeah! Vilken känsla det var att få slippa elaka buggar och att allting flög på! Men sen hade vi ju också attans duktiga healers;) ❤

  3. Andreas Berg Says:

    Maria: Jag vet hur det känns, det var inte många veckor sedan jag föll för frestelsen igen ^^

    Linnea: Jag skulle vilja påstå att hela gruppen gjorde ett oerhört bra jobb 🙂 ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: