Mitt liv i spel: En sammanfattning

Den första omgången av bloggserien Mitt liv i spel har nått sitt slut. De starka minnen som jag plockade fram initialt när jag påbörjade serien har alla presenterats, men det finns såklart många fler anekdoter och händelser från mitt nästintill livslånga intresse av tv-spel. Men dessa får sparas till ett senare tillfälle och istället bjuder jag här på en sammanfattning av de inlägg som jag valt för att presentera Mitt liv i spel.

Pojken med dubbelskärmen

Mitt liv i spel börjar inte helt ologiskt med ett av mina allra första spelminnen. Från en tid då jag som ung pojke först upptäckte spelmediet i form av Game & Watch. Här tas vi tillbaka till minnen av det allra första Zelda-spelet jag någonsin spelade, till lurviga varelser med spikiga labyrinter och bomb-fångande för att rädda bankens rikedomar.

Den eftertraktade gråa lådan

Det var först en tid efter att Nintendo släppte sin allra första stationära spelkonsol som jag fick lägga händerna på en regelrätt handkontroll. Nintendos 8-bitare NES var hett efterlängtad i Berg-hushållet, det här är berättelsen om drömmen som blev sann.

Fuck Hooker

De som hävdar att bästa sättet att lära sig engelska är från en lärare i valfri variant av engelskstudier har troligtvis ganska rätt. Men desto roligare blir det om man får upptäcka språket själv med hjälp av sin mors laptop och ett allt än annat barnvänligt spel.

66 MHz

En lånad laptop i all ära men när det kommer till de käraste minnena av datorer jag har så återkommer jag alltid till siffrorna 4, 8 och 6. Eller kanske framförallt en processorhastighet på 66 MHz. Det här är historien om hur en datornörd föddes.

Videobandad tv-reklam i 64 bitar

Vad krävs för att få en tvättäkta datornörd att sadla om och falla in i skaran av rödfärgade fanboys? Svaret är givetvis som så ofta annars en mustaschprydd liten gubbe med röd mössa, vita handskar och en blå overall. I 3D. En fanboy reinkarnerad.

Flerspelarförbannelsen

Kanske det minne som har haft störst inverkan på _hur_ jag spelar spel idag återfinns i en mångårig förbannelse. Läs om en tonårings drömmar om att bli bäst och varför det aldrig var någon bra idé till att börja med.

Japansk kub

Söt som få och med ett litet gulligt handtag. Reinkarnationen av uttrycket ”den som väntar på något gott väntar alltid för länge” återfinns i en hysteri kring import och N-fanboyism. Och om den döende kärleken till en konsoltillverkare.

Rätt utrustning för rätt upplevelse

I den sista delen av Mitt liv i spel går vi igenom själva utrustningen som presenterar spelen för oss, och mer konkret de olika uppsättningar som jag personligen har gått igenom under alla dessa år.

Det här var alltså slutet på bloggserien Mitt liv i spel för denna gången. Men var så säker att den kommer att återvända, i någon form, i framtiden med fler klassiska spelminnen som präglat mig som spelare. Tills dess vill jag gärna höra vad ni tyckt om serien och dess upplägg. Vad har varit bra? Vad har varit dåligt? Har inläggen varit för långa? För korta? Alldeles lagom? Ojämna? Det vore oerhört kul att få höra era åsikter om saken för att bättre forma en framtida reinkarnation av serien.

Tack för att ni läst 🙂

Annonser

Etiketter: ,

2 svar to “Mitt liv i spel: En sammanfattning”

  1. Anders Brunlöf Says:

    Det har varit en väldigt trevlig och välskriven serie. Ser gärna att du plockar upp den igen i framtiden!

  2. Andreas Berg Says:

    Väldigt kul att höra att du uppskattade den 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: