Mitt liv i spel: Rätt utrustning för rätt upplevelse

Redan som väldigt liten drömde jag om min egen hembio. Den lilla svarta tv:n i mitt pojkrum var alltid bara något tillfälligt innan det stora flådiga som väntade i framtiden. Men som med mycket annat gick det i steg, varje litet steg närmare mitt alldeles egna biosystem att spela spel och se på film på.

”Du som spelar så mycket spel och ser på så mycket film borde ju unna dig ett ordentligt system till det.” Det är ett mer eller mindre korrekt citat från en kär klasskompis från gymnasiet. Han, Erik som han heter, menade att jag som spenderade mycket tid vid min tv borde lägga mycket pengar på utrustningen som presenterade de upplevelser jag tog del av. Det var nog först då som realisationen av den stora drömmen på allvar tog fart. Men nu tar jag händelserna i förväg, låt oss backa flera år bak i tiden.

Min första egna tv var en svart liten 17-tummare som jag hade i mitt rum. På den tiden var det dock inte någon större hysteri kring att köpa stora tv-apparater, åtminstone inte i närheten av hur det ser ut i dagsläget. Istället var det framförallt feta ljudsystem som var på tapeten. Det var fråga om hur många skivor man hade stöd för i sin cd-växlare, hur många högtalare man nyttjade med första generationerna av surround-system och hur mycket annat krimskrams som man aldrig hade användning för som prydde produktbeskrivningen. Tre, fem och alldeles för många var siffrorna som låg bakom den cd-spelare/ljudanläggning som blev min första att användas till annat än bara musik.

Ungefär så här såg ljudsystemet ut. Fast det var mer silvrigt och orange. Och sen har säkert inte denna tre Mega BassTM-nivåer.

För det var egentligen inte tre separata cd-slidor eller tre Mega BassTM-nivåer som lockade. Istället var det möjligheten att koppla in mina spelmaskiner till maskinens AUX-ingång och kunna nyttja Dolby Pro Logic Surround i mina spel. Men med ett fett ljudsystem började istället den lilla 17-tummaren kännas löjlig i jämförelse. Och nästa steg var så klart att förstora bildytan så den låg lite mer i nivå med ljudet. En 28-tums-tjockis-tv (det var på den tiden då plattare apparater var ansett som renodlad lyx för personer med mycket pengar i börsen) från Daewoo blev det.

Här har vi ett av de första bevisen att jag gärna maximerar bildytan som jag spelar på, för istället för att placera säng och tv i ändarna av mitt då avlånga rum beslutade jag att placera allt i ena änden, så att avståndet mellan tv och soffa utgjordes av rummets kortsida istället för långsida. Vad det innebar var att man mer eller mindre satt i tv:n och spelade, inte ens en meter mellan soffkanten och tv-bänken. Underligt att jag inte har mer men från den tiden än jag har.

TV:n som jag haft mycket närkontakt med. Fast min var silvrig, inte svart.

Den uppsättningen dög bra medan jag bodde hemma, men redan innan jag flyttade hemifrån kom Erik med den där kommentaren jag nämnda i början. Och jag började tänka stort. Riktigt stort. För efter 28 tum såg jag inga gränser längre. Inga 32-tummare. Inga 40-tummare. Inte ens en widescreen-tv. Nästa steg var oändligheten. Eller uppåt 100 tum. Jag ville ha en projektor.

Faktum är att jag började drömma om att sätta upp en i mitt rum, på samma ledd som jag hade min tv. Jag gjorde till och med beräkningar, kontrollerade hur stor yta jag skulle kunna få. Inga 100 tum inte, med det korta avståndet från vägg till vägg. Mycket därför blev det aldrig något projektor-köp… innan jag flyttade hemifrån.

Många skulle hävda att man som student inte har mycket pengar. Nyutflyttad till en studentkorridor i samband med mina kortvariga Universitets-studier beslutade jag mig för att slå på stort. Riktigt stort. Mycket, extremt mycket skulle vissa hävda, efterforskande tog det att komma fram till beslutet att det skulle bli en Hitachi PJ-TX100 med tillhörande 96 tum stor duk. Vad många hävdade var framtiden, något man var tvungen att ha, var också hög upplösning. Minst 720p sas det, det kommer vi se mycket av framöver. Jag visste inte exakt om det skulle spela så stor roll för mitt spelande, men som gammal PC-räv visste jag att man givetvis inte kunde gå fel med högre upplösning.

Min fina projektor sportar en ovanligt futuristisk look med sina mjuka former.

Till min projektor inhandlade jag även en uppsättning högtalare och reciever begagnat, till ett mycket förmånligt pris, och i min knappt 20 kvadrat stora studentlägenhet smällde jag upp projektorn och duken. Med undantag för ett hörnskrivbord och min bäddsoffa var det allt som rymdes, men jag kunde inte vara mer nöjd. Det blev många filmkvällar med korridorskamraterna i det rummet. När polarna kom över för att se på mitt nya inköp slängde jag upp Chronicles of Riddick: Escape from Butcher Bay på PC på duken och hakorna låg på golvet.

Men först när Xbox 360 släpptes insåg jag hur _extremt_ stor skillnad det var på en LCD-bild i 720p jämfört med min gamla 28-tums-tjockis. Jag kan ärligt säga att Perfect Dark Zero kanske hade fått lite lite lägre betyg om det inte vore för det extrema ögongodis som HD-upplöst spelande kunde bjuda på. Antalet timmar som jag klockat in på min projektor är sagolikt högt, framförallt de första åren, och det märks att hon varit med länge, för nu börjar hon sakta tyna bort.

LCD-panelen har gjort sitt och nu får jag leva med fastbränningar i bilden och blåtonad färgbild när jag spelar och ser på film. Det är dags för min fina Hitachi PJ-TX100 att pensionera sig, så snart jag har lyckats leta rätt på en värdig ersättare och har pengar att införskaffa den. En sak är dock säker, jag kommer varken öka storleken på bildytan eller antalet högtalare. 96 och 5 är lagom, faktiskt.

Fotnot: 28-tums-tjockisen finns fortfarande kvar och står här bredvid mig i mitt vardagsrum. Och den gamla svarta tv:n används av min mor i hennes sovrum i hennes hus. Ljudsystemet med tre cd-slidor? Används som ljudanläggning till min mors dator. Varför köpa nytt när sonen ändå köper saker stup i kvarten? ;P

Och nej, bilden i toppen är tyvärr inte mitt spelrum. Om några år kanske ^^

Mitt liv i spel är en bloggserie om några av mina starkaste milstolpar i form av spelminnen. Detta var det sista inlägget i denna omgång, nästa måndag kommer en sammanfattning av alla delarna och om tillräckligt många vill återvänder serien kanske med några av de milstolpar jag valt att spara till senare.

Annonser

Etiketter: , , , , , , , ,

Ett svar to “Mitt liv i spel: Rätt utrustning för rätt upplevelse”

  1. Mitt liv i spel: En sammanfattning « Ett glas juice Says:

    […] Rätt utrustning för rätt upplevelse […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: