Lost-feber (spoilerfritt)

Tv-serien Lost är som ett gift. En drog. När serien är som bäst sätter den sig i bakhuvudet och släpper inte taget, någonsin. Snart är allt slut. Om drygt en månad kommer sista avsnittet _någonsin_ ha sänts. Och även om det känns som en befrielse så är det samtidigt något sorgligt. Lost är serien som fick mitt intresse för tv-serier att nästan tangera mitt intresse för film och, tro det eller ej, spel.

Det är serien som fick mig att på allvar förstå vad det innebär att lämnas med en stor fet cliff-hanger. Det där ljudet som låter när Lost-loggan visas på slutet av varje avsnitt ger mig rysningar bara vid åtanke. En allt annat än helt positiv känsla; ångesten av att veta att man behöver vänta minst en vecka, eller vid säsongsavslutningar _flera månader_, för att veta vad som händer härnäst. Och seriens lekande med att trassla in sig i alla sina röda trådar och vid några tidpunkter verka ha tappat fokus helt.

Snart får vi säga adjö till Hurley, Sawyer, Sayid, Jack, Kate och alla andra på ön. För alltid.

Men en serie som ändå alltid i slutändan fångar upp sig självt, och nu tretton avsnitt in i sista säsongen verkligen har sitt fokus, löser upp garnystanet av trådar och visar potential på att ge serien ett sjuhelsikes värdigt avslut. Fyra  avsnitt kvar. Bara tre gånger till som Lost-loggan med sitt dån kommer ge mig rysningar av välbehag och ångest. Tre gånger kvar innan allting tar sitt slut. Nästan sex år av balanserande mellan ren plåga och en av de bästa intrigerna i tv-historien når sin ände.

Jag längtar till sista avsnittet lika mycket som jag fruktar det. Förhoppningsvis blir det ett slut som får det sex års långa snurrande av kugghjul i huvudet att stanna av lite. En semester från teorier och analyser. Men blir det för avslutande. För slutgiltigt. Kanske det kommer kännas tomt efteråt. Det sista Lost-dunset i slutet av seriens allra sista avsnitt kan inte lämna samma känsla som de många många som kommit före det. Hur det kommer att kännas, hur tomt det blir att inte behöva trassla i det röda garnnystanet längre, återstår att se. Bara drygt en månad kvar, sen är det slut på Lost.

Annonser

Etiketter: , , ,

2 svar to “Lost-feber (spoilerfritt)”

  1. kappolito Says:

    Härligt med ännu ett Lost-fan. Många har ju ledsnat på serien och hänger inte alls med längre, men det är kul å veta att det finns dom som fortfarande uppskattar Lost som den underbara serien den faktiskt är.
    Det är lite bitter-sweet att Lost ska sluta, jag vill ju inte att det ska ta slut men jag vill ändå veta hur det kommer att sluta. Nåja.. Kul var det i alla fall att läsa ditt inlägg!

    /Sandra

  2. Andreas Berg Says:

    Det fanns ju tillfällen då jag själv kunde ha tappat intresset, framförallt under andra och tredje säsongen. Men jag är glad att jag inte gav upp, för i sina bästa stunder är Lost som du säger en underbar serie, och de sista säsongerna tycker jag personligen har bestått av mer eller mindre bara ljusa stunder.

    Kul att du uppskattade inlägget!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: