Thailand: Genomstekt

Jag gillar ju inte ens genomstekt. Lite rött i mitten ska det allt vara. Antydan till blod. Saftigt och gött. Inte illrosa som en stucken gris. Brännande hetta som skriker av hudens klagan. ”Varför? Varför utsätta mig för denna värme?”. Och jag som tyckte att jag tog det försiktigt. Beräknat noga, för att inte bränna sig.

Det  här med solkräm och dess verkan förbryllar mig. Uppe i Chiang Mai smetade jag in lite försiktigt över axlar och i ansiktet, lät de övriga kroppsdelarna förbli nakna för solens styrka. Och jag fick betala lite. I form av en tydligt rödrosa sken från delarna som utsatts men inte solkrämskyddats. En skarp linje för att hånfyllt visa ”så här brutalt vit var du innan du satte dig i solen och så här röd blev du för att du undvek att skydda hela kroppen med solkräm”. Solskyddsfaktor 20, det kändes som att skillnaden mellan det och en tjock tröja var löjligt försvinnande.

Så befinner vi oss nere på öarna. Noga undvikit att spendera alltför långa pass i solen. Skyddat mig med solkräm av olika slag när det ska vandras ute en stund. Och så var det dags att ta sig den dryga kilometern till den finare stranden i närheten. Nu ska jag vara beredd. Nu ska jag lura solen från att bränna mig. På med ordentligt med solkräm. Inte en centimeter oskyddat. Men inte den där tröjeffekten som förut. Nej. Nu blir det solskyddsfaktor 8. Vi ska inte sitta i solen så länge som i Chiang Mai ändå.

En trevlig dag vid stranden. Mysiga stunder med bok (Människohamn av Ajvide Lindqvist, avslutad nu och mycket bra trots mitt allmänna ogillande mot alltför ryckiga berättelser) och härliga simturer i varmt vatten. Lite mat på det och det blir dags att dra sig hemåt. Då börjar brännandet. Axlarna. Ansiktet. Armarna. Alla delar som inte täckts fullt av vatten. Bränner. Ordentligt. Rödsprängt. Illrosa. Som en gris. Aj.

Hur i hela friden kunde jag bränna mig? Jag smetade ju på solkräm överallt! Satt i direkt solljus bara max 20 minuter innan det blev lässtund i skuggan. I Chiang Mai hade ju nästan tre timmar i direkt solljus uteblivit att lämna något reslutat på insmorda delar. Nu är nästan hela jag röd som en kräfta. Solskyddsfaktor 20 mot solskyddsfaktor 8. Inte kan det göra så stor skillnad? Inte kan det vara anledningen att jag långt norr i Chiang Mai var fortsatt kritvit men långt i söder på Koh Phangan nu lyser rött som ett stoppljus? Svaret ekar i huvudet. Långt bort. Norr och söder. Solens hetta. Hur jäkla dum får man vara?

Solen på Koh Pangan steker långt starkare än vad den någonsin gjorde i Chiang Mai. Det märks på temperaturen. Det märks när man står i direkt solsken. Och för en spelnörd med nästan ingen grundbränna över huvud taget (likblek tror jag termen är) är den dödlig. Frågan är om ens solskyddsfaktor 20 hade hjälpt mot den halvtimman i direkt solljus simmande i vattnet. Men det hade underlättat. Kanske undvikit smärtfylld bränna som stört nattsömnen.

Beslutet är dock taget. Ingen mer stund utomhus utan fullt solskydd av faktor 20. Inga mer långa pass utanför skuggans skyddande mantel. Solen är ond, och den vill åt mig. Bränna mig levande. Jag kommer inte låta den, jag kommer stålsätta mig inför den sista halvan av semestern i Thailand. Kom du bara, gör ditt bästa!

Fotnot: Inlägg med bilder, bland annat från kureringen av brännan, kommer så snart jag drar mig upp ur sängen. Just nu är det för bekvämt att inte röra sig och känna huden strama. 😛

Annonser

Etiketter: , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: