Mitt liv i spel: 66 MHz

Det finns vissa ”första” som man helt enkelt aldrig glömmer. Långt ifrån alla ”första”-iterationer av någon sak eller händelse är nödvändigtvis den viktigaste och mest minnesvärda, men de som är, de ”första” som faktiskt var viktigast och mest minnesvärda, de minns man allt starkare. Mitt första spelminne är inte mitt starkaste till exempel. Men minnet av min första dator klår alla kommande datorminnen med hästlängder.

Kanske beror det på att min första egna dator också innebar mitt första starka intresse efter barndomen. Visst var Turtles, Action Force och hockey-kort alla stora intressen, men det var definitivt sådana som jag mer gavs än valde själv. I första och andra fallet för att det presenterades för mig som liten och i det sista fallet för att det var något som alla höll på med. Att samla och byta hockey-kort var helt enkelt något man _skulle_ göra i den åldern.

Hockey, dåtidens Pokemon.

Datorn däremot spann vidare från de timmarna framför den svartorangea skärmen och jag vill tro att jag själv valde att finna intresset i datorer och med dem dess spel. När det då sedan blev aktuellt att potentiellt köpa en dator till familjen, som både jag och resten av familjen snart lärde oss var mer ”köpa dator till Andreas som de andra kan få pilla lite på ibland”, var det med enorm entusiasm som jag följde allt från valet av dator till själva mottagandet av den vid leverans.

Det var ett monster till dator som vi skaffade. Köpt via en datorkunnig bekant, som inhandlade delarna och monterade den åt oss, blev den lite billigare än vad det hade kostat att köpa samma monster färdig från butik. Med en 486:a (föregångaren till den allra första Pentium-processorn) på hela 66 Mhz, 4 MB internminne, 80 MB hårddiskutrymme och en 4x cd-läsare kunde den spela och göra allt. Som sagt; ett monster.

Datorer kan göra nästan allt, men vem bryr sig om annat så länge man kan spela på dem?

Anledningen till att jag ens minns specifikationerna i sådana detaljer var att jag senare började intressera mig mer och mer om vad som fanns i chassit än det som rymdes i skärmen. Men det är att hoppa några steg i förväg. För innan jag öppnade upp datorn och började leka runt med kretskort och sladdar var spelen i största fokus.

Till datorn följde ett gäng spel på cd. Eftersom cd-läsare var ett förhållandevis nytt påhitt var just det faktum att de var på cd något lite extra. Det innebar ju även att medföljande Beneath a Steel Sky innehöll röster och Syndicate hade en introducerande filmsekvens. Med den tidens mått mätt; high-tech så det skrek om det. Beneath a Steel Sky kom att bli favoriten, men Syndicate kommer alltid ligga varmt om hjärtat tack vare de underbara omgångarna där det fuskades med pengar och jag använde min armé med guass gun-beväpnade agenter för att utplåna allt och alla. Trots Larrys engelskalektioner var det nämligen även nu ibland svårt att förstå exakt _vad_ som skulle göras, och eftersom så många uppdrag handlade om att döda någon gick det oftast klara dem genom att döda allt. Förr eller senare dog ju mitt tänkta mål också.

Futuristisk taktisk action med fokus på en liten grupp enheter. Modellen för RTS-spel jag älskar.

Kanske just på grund av bristande språkkunnande var Beneath a Steel Sky desto roligare på ett allt djupare plan. Spelet kunde nämligen, garanterat som ett av de första i spelhistorien, stoltsera med svensk text till det engelska talet. Det tog mig ändå _år_ att faktiskt klara hela spelet men det var en underbart spännande och intressant resa från början till slut.

"He must have jumped. Fell all the way to ground level." Trots att jag ursprungligen spelade med svensk text är det få rader dialog i Beneath a Steel Sky som jag inte kan utantill.

Något som dock tog slut, som alla som någonsin köpt en monsterdator fått erfara, var tiden då min 486a kunde spela allt och göra allt. Det var tack vare svenska PC Gamers demoskivor som jag allt eftersom tiden gick fick lära mig att det var framförallt två saker som var fel på min dator.

  • Spelet kräver Pentium-processor
  • Spelet kräver Windows 95

Ett av problemen med datorn var nämligen att det efter något år föråldrade operativsystemet Windows 3.11 inte riktigt kunde hantera dagens spel. På baksidan av fodralen till skivorna kunde man allt oftare utläsa ”(Win95)” bakom fler och fler titlar och det slutade med att jag forcerade in Windows 95 på den stackars 486an.

Jag tror att jag dödade datorn den dagen. Det minsta Windows 95 krävde var förvisso inte mer än runt 60 MB att installera, men på en 80 MB stor hårddisk gjorde det ont.  När det dessutom rekommenderades med minst 8MB RAM och, givetvis, en Pentium-processor var datorn snart lika mycket monster som kasett-stationen till Commodore 64. Det tog åtmionstone ungefär lika lång tid från det att man startade maskinen tills man kunde börja spela.

Windows 95. Kills computers dead.

Här någonstans började jag försöka lära mig förstå datorns insida, för min logik ”Windows 95 krävs, installera Windows 95 trots att det krävs mer att köra Windows 95 väl” fungerade inte riktigt så bra i praktiken. Senare kom jag att köpa en ny dator, en AMD, som jag helt satte ihop själv och senare uppgraderade fyra gånger (tills alla delar var helt utbytta) innan jag köpte nästa kompletta dator.

Men jag minns ändå den gamla 486an bäst. Det var min första och den gjorde sitt jobb. Jag minns tiden när jag gick igenom alla mina gamla speltidningar (med allt från SNES till Amiga till PC) och skrev ner varenda speltitel som såg intressant ut (oavsett format eller släppdatum) för att se om de återfanns i listan av piratkopierade spel som en bekant till min mor kunde fixa fram. På disketter såklart, så som piratkopiering gick till på den tiden. Kanske är det rosa skimret något färgat av min skuldkänslor för att ha tagit den trogna maskinens liv genom att injicera något så hemskt som Windows 95 på den. Men jag vill ändå minnas 486an som den bästa datorn som någonsin gjorts. Ett monster som kunde spela allt och göra allt.

Det som följde var många år som datornörd. Och anledningen till att jag aldrig själv ägde något SNES eller Megadrive, utan lånade eller spelade hos kompisar och grannar istället. Också anledningen till att NES (samt ett Game Gear som jag nog återkommer till senare) var den modernaste konsolen i huset i många år. Ända tills hypen började. Och tv-reklamen kom. Tv-reklamen som färgade Andreas röd.

Mitt liv i spel är en bloggserie om några av mina starkaste milstolpar i form av spelminnen. Varje måndag publiceras ett nytt inlägg i serien där ni får veta lite mer om mig och min spelhistoria.

Annonser

Etiketter: , , , , ,

3 svar to “Mitt liv i spel: 66 MHz”

  1. Mitt liv i spel: En sammanfattning « Ett glas juice Says:

    […] 66 MHz […]

  2. Kristoffer Ribbencrantz Says:

    Haha, återigen väcks minnen till liv. Det var helfestligt för jag kommer ihåg Beneath A Steel Sky (jag trodde tills för inte allt för länge sedan att spelet hette ungefär BenittaStilska” eller liknande), jag hajade ingenting men tyckte det var skitkul att titta när du spelade, och för något år sedan hittade jag spelet på internet och drog hem det, jag tror inte jag klarade det, men jag kom ändå ganska långt och det var för att jag mindes när vi två satt och spelade det. Roboten Joey är lite av en legend.

    Syndicate kommer jag ihåg att jag fick låna av dig och faktiskt förstod samt var ganska skillad, till skillnad från hur jag bemästrade BASS… Jag minns även att Syndicate: Wars (?) var en väldigt ovärdig uppföljare.

  3. Andreas Berg Says:

    Haha, kul att du minns ”BenittaStilska” också ^^ Joey är och förblir en av de allra bästa spelkaraktärerna som skapats. Och jag minns att du var vass på Syndicate, tror bestämt det var du som kläckte hela Guass Gun-idén också.

    Syndicate Wars heter uppföljaren ja, och är inte alls lika bra som ettan. Även om det har vissa kvaliteter. Det ryktas fram och tillbaka om att en ny del i serien är under utveckling, men risken finns att det är ett av de projekt som Electonric Arts nyligen drog pluggen ur. Men hoppas kan man ju alltid!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: