Mitt liv i spel: Fuck Hooker

Svart och orange. Inte svartvit. Svartorange.

En tid har passerat sedan julaftonskvällen med den gråa lådan. Den gråa lådan kommer snart att bytas ut mot en annan, något större, grå låda. Men steget dit har inget med färgen grå att göra. Istället är det en svart sak som står i fokus. Och en svartorange skärm.

Det är samma mor som tidigare gav det stora paketet med en sprillans ny NES som en dag plockar hem en fascinerande maskin. ”För att kunna arbeta hemifrån” hette det. Och för min mor stämde det utmärkt.

En gammal laptop.

Men en snäll arbetskamrat med spelintresse had installerat annan programvara på den svarta laptopen än den ämnad för att utföra arbetsuppgifter. Den minst lika spelintresserade sonen fick nys och datorn, arbetsverktyget, fick efter en tid plockas hem även vid tillfällen då den egentligen inte ”behövdes”.

Vi tar ett kort avbrott i historien för att klargöra en sak. Till skillnad från idag var datorer i hemmet på den här tiden något ovanligt. Att ha en förälder som hade möjligheten att ta med sig hem en bärbar PC, modell 286 om jag inte missminner mig, kunde med andra ord ses som lyx. Speciellt en med spel installerade.

På stenåldern fick man be mamma låna hem laptop från jobbet.

Det var egentligen mest ett spel som lockade den blivande datornörden. Lunar Lander och diverse andra mindre spel i all ära, men det där spelet som kräved att man klarade ett kunskapstest för att bekräfta att man var över 18 år var synnerligen fascinerande. Till och med redan innan själva spelet hade börjat.

Med mina dåvarande bristfälliga engelskkunskaper var det inte lätt att klara det introducerande testet. Även om jag hade kunnat läsa frågorna var historiska baseball-legender, stora amerikanska politiska händelser och annat som en amerikansk grabb, 18+, beräknades kunna inget som ingick i en 8-9-årig svensk pojkes kunskapsbibliotek. Lösningen hette en väldigt snäll och tålmodig mor.

Lunar Lander, eller Moon Lander som jag vill minnas det, krävde precision och fingerfärdighet. Inga språkkunskaper dock.

Först efter en bra tids knappande, gissande (amerikansk sport och politik tillhör inte en svensk mors största styrkor heller, allt mindre för nästan 20 år sedan) och många misslyckade försök kunde den tacksamma sonen ta över och spela. Skärmen pryddes då av en gubbe framför en byggnad. Lågupplöst grafik och avsaknaden av andra färger än svart och orange gjorde det svårt att tyda alla detaljer, men byggnaden som gubben stod framför var i alla fall en bar. Med piltangenterna kunde gubben förflyttas i fyra riktningar och med ett enter-tryck gavs möjligheten att mata in kommandon. Det är så man uppmanar Larry att göra saker i hans första äventyr.

Så här såg det ut. Fast orange istället för vitt. Lyxen med färger i toppbilden kom först senare.

Leisure Suit Larry var ett av de allra första datorspelen som jag spelade. Det var också det första spelet i en genre som kom att bli min största favorit. Men jag minns Larry primärt som spelet som började lära mig engelska utanför skolan. För vem vet hur jag annars skulle lärt mig betydelsen, och konsekvenserna, av uttryck smo ”buy beer”, ”unzip pants” eller Lars Jensens egna favorit ”fuck hooker”?

Spelet fick mig också intresserad av datorspel. Och la tveklöst grunden till det snart kommande tjatet.

”Mamma mamma, kan vi inte köpa en egen dator?”

Mitt liv i spel är en bloggserie om några av mina starkaste milstolpar i form av spelminnen. Varje måndag publiceras ett nytt inlägg i serien där ni får veta lite mer om mig och min spelhistoria.

Annonser

Etiketter: , , , ,

5 svar to “Mitt liv i spel: Fuck Hooker”

  1. Agneta Berg Says:

    Oh!
    Vad jag skrattade och kände igen allt.
    Kram från en mor som då inte visste något om spel (idag lite mer uppdaterad).

  2. Andreas Berg Says:

    Jag minns att jag var väldigt glad att du inte förbjöd mig att spela på grund av spelets innehåll, det kunde ju lätt missförstås som ett mycket mindre harmlöst komiskt spel än det faktiskt är 🙂

  3. Mitt liv i spel: En sammanfattning « Ett glas juice Says:

    […] Fuck Hooker […]

  4. Kristoffer Ribbencrantz Says:

    Haha, tjenare Berg, det var inte igår. Har suttit och läst din blogg nu och fastnade för det här inlägg, jag minns både din mammas dator, att vi alltid satt i erat kök, Larry och att vi alltid var tvungna att be henne om hjälp när vi skulle spela. Vilka minnen!

  5. Andreas Berg Says:

    Hej på dej Kristoffer, det var verkligen inte igår nej. Kul att du har hittat hit, och visst är det härliga minnen från den tiden 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: