Förtitt 2010: Ge mig något nytt, något spännande

Ibland, men bara ibland, känner jag mig gammal och torr när jag tittar på spelsläppen. Lite som att jag har upplevt det mesta och att ”nya” spel inte är mycket mer än uppfräschade kopior av gamla klassiker. Det kan ibland gå så långt att jag kan känna att ”det där Modern Warfare 2 är inte så lockande egentligen, man har ju redan tagit del av den typen av upplevelse minst en gång förut”. Då är det skönt att blicka framåt och längta efter titlar som ser ut att bryta mönster, kanske inte alltid enormt men ändå erbjuda något som känns nytt, som känns fräscht.

Redan allra första gången Alan Wake visades upp var det mystiken och spänningen som fångade min, och många andras, uppmärksamhet. Det var något tilltalande med tanken att göra ett Twin Peaks-osande mysterium till ett tvättäkta thriller-spel. Fräscht, nytt och obeprövat. Sedan dess har hypen kring spelet svalnat, åtminstone för mig, men det finns fortfarande en stark förhoppning om att Alan Wake förblir det mystiska och sublima actionspelet som det har potentialen att bli.

Måttstocken som mystiska thrillers har att mäta sig med. Kan Alan Wake bära Twin Peaks-arvet väl?

Om allt går rätt till bjuder Alan Wake på en tryckande stämning och ständigt närvarande mystik. Anledningen till att senare trailers har rubbat på min hype kring spelet är just avsaknaden av det sistnämnda. Där de första retsamt lockande klippen från spelet ställde många frågor och svävade någonstans mellan dröm och verklighet är striderna och konfrontationerna i samtliga gameplay-klipp istället mycket mer rättfram och genomskinliga. Förhoppningsvis är det något mycket större som döljer sig under ytan. Ett mysterium som inte kommer att lösas förrän i sista minuterna av spelet, om alls. Och helst även då lämna spelaren som ett frågetecken; ett nyfiket och analyserande frågetecken. Farhågorna är dock att vi istället lämnas med ett rättframt actionäventyr med smärre mystiska inslag.

Vad döljer sig i mörkret? Är det bara ett skuggmonster utan någon större mening blir jag besviken.

Ett spel som tveklöst bryter loss från inarbetade vanor och har potential att spränga många gränser i spelmediet är däremot Heavy Rain. Likheten med Alan Wake är det thriller-osande temat och framförallt det till synes unika upplägget. Fahrenheit gjorde ett tappert försök att göra någonting unikt genom att erbjuda spelaren större frihet i spelvärlden. Men någonstans på vägen förvirrades frihet med styrda scriptade sekvenser där specifika knapptryck vid specifika tillfällen var den enda påverkan spelaren kunde göra. Det utflippade slutet kunde jag köpa, men att slängas mellan stor frihet och extremt begränsade quick-time-händelser kändes splittrat.

Att ha känslor och relationer som två av de största försäljningsargumenten till ett spel hör inte till vanligheterna.

Heavy Rain ser dock ut att, trots användande av liknande QTE-segment, erbjuda en typ av spelupplevelse där spelaren ständigt har möjligheten att påverka utkomsten. Genom att ge knappar vid olika situationer olika betydelse och mening är möjligheterna potentiellt oändliga. Och när man sedan bygger spelet på en tung handling med fokus på relationer och interaktioner mellan verklighetstrogna karaktärer har Heavy Rain allt potential i världen. Potential att på allvar använda spelmediet att förmedla en upplevelse inga andra medier ens kan komma i närheten. Att förmedla känslor och intryck i en fiktiv värld. En fiktiv värld där du styr utkomsten, eller åtminstone gör ett tappert försök.

Det här var del 3 i serien om spel jag ser fram emot under 2010. Del 1 hittar ni här, och del 2 här. Jag kommer att fortsätta glimta in i spåkulan framöver och titta närmare på andra spel jag ser fram emot under 2010. Håll utkik framöver för fler inlägg i serien.

Annonser

Etiketter: , ,

3 svar to “Förtitt 2010: Ge mig något nytt, något spännande”

  1. Johan Eklund Says:

    Heavy Rain kan om allt går rätt till bli ett paradigmskifte i hur man berättar en handling i spel

  2. PimPim Says:

    Spelbranschen kör på säkra kort under lågkonjunktur förmodligen. Sedan kan man alltid se till indiescenen om man vill ha något riktigt orginellt.

  3. Andreas Berg Says:

    Johan: Jag håller tummarna 🙂

    PimPim: Visst är det så, indie-scenens större inflytande överlag på senare tid är ju också ett gott tecken 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: