Mitt liv i spel: Pojken med dubbelskärmen

Ett av de tidigaste (kanske till och med det allra tidigaste) dokumenterade bevisen på mitt spelintresse återfinns i ett foto av mig, cirka fyra-fem år gammal skulle jag tro, sittandes på en soffa försjunken i ett Game & Watch-spel. Det är också det allra tidigaste minnet jag har av spel, och kanske borde det också vara där spelintresset började.

Spelet som ni ser på bilden ovan var mitt absoluta favoritspel i Game & Watch-samlingen. För er som inte är bekanta med Zelda i Game & Watch-format (ni som inte är bekanta med Zelda utan suffixet ”i Game & Watch-format” får skämmas och råda bot, genast!) var spelets grundläggande premiss densamma som i (nästan) alla Zelda-spel; rädda prinsessan Zelda. Skillnaden mot de episka äventyren på stationära konsoler är att vi här enbart rör oss på två statiska skärmar.

Link fajtas mot skelett, drakar och andra satyg i Game & Watch-spelet Zelda.

Jag var nämligen sen in i Game & Watch-scenen och gick direkt på de dubbelskärmade varianterna. På den nedre skärmen i Zelda fick Link fajtas mot en elak goblin-liknande miniboss på höger sida samtidigt som man skulle undvika skelettkrigarnas spjut underifrån och spökenas attacker från vänstersidan. När man väl har besegrat goblinen hoppar man upp på den övre skärmen och möter en av spelets åtta drakar, som när de faller lämnar efter sig en Triforce-bit. Det hela upprepas i sann Game & Watch-anda och blir snabbare och svårare allt eftersom.

Något som jag minns väldigt starkt när det gäller Game & Watch-spelen är hur de luktar i samband med ljudet som de ger ifrån sig när man fäller upp dem. Det må låta konstig, och visst fan är det ganska konstigt, men just kombination av det lite knarrande/gnisslande ljudet från gångjärnen och doften av nygammal plast ger ett extremt kärvänligt nostalgiskt rus bara vid åtanken. Minnet triggas också extremt mycket vid åsynen av ett annat av mina gamla Game & Watch-spel med sin turkosa färg, nämligen Squish.

De lurviga monstren vill att den blå korven ska krossas av spikväggar. Varför har jag ingen aning om.

Det luriga pusselspelet Squish är det jag minns som mest överjävligt svårt av mina tre dubbelskärmade Game & Watch-spel. Troligtvis på grund av att det ganska snabbt blev väldigt oförlåtligt och precisionskrävande när man i rollen som den blå bönkorven ska försöka undvika de anstormande spikväggarna. Den övre skärmen avslöjade från vilket hålla spikväggarna skulle komma genom att monstret där trycker på olika knappar, men lätt var det garanterat inte. Ett litet felsteg och man blev krossad (eller ”squishad” om man så vill) och det dröjde inte länge innan en oerfaren spelare vek igen sin spelmaskin och gav upp för denna gång. Då var Safe Buster, i alla fall någorlunda, mer förlåtande till en början.

Ett beprövat G&W-koncept. Saker kommer från skärmen ovan och man ska manövrera sin karaktär på skärmen nedan.

Precis som i många andra Game & Watch-spel kretsar Safe Buster kring att saker kommer från skärmen ovan och genom att flytta sin karaktär på skärmen nedan ska man undvika eller, som i detta fall, fånga upp sakerna som kommer. En elak bandit försöker nämligen spränga kassavalvet under dina fötter och enda sättet att stoppa honom är genom att fånga bomberna  röret du bär och sedan dumpa av dem i någon av eldugnarna på sidorna.

Just att fånga saker och lämna av dem någon annanstans är även det något som återkommer i flera Game & Watch-spel. Jag minns även tydligt ett spel som inhandlades på semester i Bulgarien, på utländiska, där man som varg skulle fånga ägg från värpande höns och lämna av dem på säker plats. Varför en varg skulle oroa sig för om äggen från hönorna går sönder och varför han inte bara äter upp fjäderfäna istället förblir dock obesvarat.

Game & Watch-spelen ovan är tveklöst några av de allra första spelen jag någonsin har spelat. De fick kanske inte lika mycket tid i rampljuset hemma som mina Turtles-figurer eller min armé med Action Force-gubbar men nog blev det några timmar som spenderades med de små apparaterna. Och jag vill ändå tro att det tändes en liten låga där i soffan med min dubbelskärm. En låga som senare ska komma att brinna starkt.

Mitt liv i spel är en bloggserie om några av mina starkaste milstolpar i form av spelminnen. Varje måndag publiceras ett nytt inlägg i serien där ni får veta lite mer om mig och min spelhistoria.

Annonser

Etiketter: , , , ,

2 svar to “Mitt liv i spel: Pojken med dubbelskärmen”

  1. Farbror Atlas Says:

    Ägde ett gäng Game & Watch-maskiner när jag var yngre, bland annat Zelda-varianten. Håller med om att det förmodligen är ett av de bättre spelen/maskinerna i G&W-serien (men i ärlighetens namn är jag tveksam till att jag skulle uppskatta det idag).

    Skön bloggserie. Keep it up! 🙂

  2. Andreas Berg Says:

    Nej jag är tveksam på om många av G&W-spelen håller idag, och då är det nog de allra enklaste som har åldrats med mest värdighet 🙂

    Kul att den uppskattas, fortsättning följer nästa vecka ^^

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: