Behöver spel vara kul för att vara bra?

Jag var en av de som höjde ögonbrynen åt Gamespots Game of the Year-utmärkelse till Playstation 3-spelet Demon’s Souls. Här i Europa är det inte ens släppt men jag hade chansen att uppleva delar av det hemma hos en vän. Även om jag inte spelat det tillräckligt för att göra ett ordentligt utlåtande om spelet som helhet, fick jag uppleva så pass mycket trasig speldesign och oförlåtande spelmoment att jag ifrågasatte beslutet baserat på ett enda antagande.

Spel måste vara kul för att vara bra.

Det råder inga tvivel om att Demon’s Souls är _intressant_ ur vissa perspektiv. Det innehåller en flerspelardel som är integrerad i enspelarupplevelsen så att möjligheten att samarbeta eller förstöra för andra finns närvarande ständigt. Svårighetsgraden är, med dagens mått mätt, utan dess like och presenterar ett system som är synnerligen utmanande och belönar spelare som är ruskigt duktiga och alerta. Båda dessa fantastiskt spännande initiativ och även om de inte är banbrytande eller nyskapande i sig tillsammans gör ett spel som sticker ut i mängden.

Om du beslutar dig för att spela Demon's Souls, förbered dig på att dö, ofta.

Och det är nog här som jag lite ifrågasätter om spelet belönas med GOTY-priser för att det faktiskt är _bra_ eller om det får dessa för att det är _intressant_. För det verkar sannerligen inte kul att dö om och om (och om och om och om) igen på grund av händelser och partier som man aldrig kunnat förutse eller ens menas att förstå hur man ska lösa när man väl träffat på dem. Men då återkommer vi till mitt påstående och min frågeställning; måste ett spel vara kul för att vara bra? Bland alla hyllningsord jag hört om Demon’s Souls verkar just _kul_ aldrig vara närvarande, och där det för mig känns givet att underhållning ska _underhålla_ för att vara _bra_ verkar det som att alla inte håller med mig.

I en diskussion bland spelbloggen Kotakus redaktionsmedlemmar tas Demon’s Souls upp som potentiell GOTY-kandidat. Vad som verkligen fick mig att reagera lite extra jämfört med andra diskussioner om samma ämne är hur spelets största förespråkare på redaktionen avslutar sina slutargument.

Does a game need to be fun (or at least conventionally entertaining) for it to be great?

Ingen nåd, här hugger fienderna dig i ryggen första tillfälle de får.

Min första reaktion är; givetvis, jag spelar för att ha kul. Men sen börjar jag fundera lite, och faktiskt tvivla i min övertygelse. Jag spelar primärt för att ha kul, den saken är given, men ibland kommer titlar som bjuder på en upplevelse som är njutbar av andra anledningar än att jag nödvändigtvis bjuds på ren underhållning. Skulle jag påstå att det var _kul_ att spela Silent Hill själv i mörkret som liten parvel så skulle jag ljuga å det grövsta. Uppskattade jag upplevelsen? Är Silent Hill ett bra spel? Ångrar jag att jag spelade det? Ja. Ja. Och kanske (fast mest nej).

Frågan kvarstår dock. Måste ett spel vara kul för att vara bra? Jag kan ärligt talat inte svara på det. I de allra flesta fall skulle jag svara ja, men ibland finns det undantag, och frågan är om kanske inte Demon’s Souls är ett sådant undantag. Trots att det vid en första, andra och tredje anblick fortfarande verkar vara ett trasigt spel med många väldigt tveksamma designbeslut och tekniska fadäser.

Annonser

Etiketter: , , , , ,

7 svar to “Behöver spel vara kul för att vara bra?”

  1. Linus Says:

    Schindler’s List är direkt inte en underhållande film, men den är fortfarande väldigt bra och visar en viktig del av vår historia. Det är ungefär så jag känner för detta spel.

    Spelet behöver inte vara kul för att spela, utan istället fokusera på att berätta en historia eller måla upp en fantastisk värld. Men det bästa är ju förstås om det är lite av varje 🙂

  2. Johan Eklund Says:

    Som jag ser det måste man skilja på primära och sekundära funktioner. Ett spels primära funktion måste alltid vara att roa och underhålla, det kommer med själva begreppet spel. Så ett spel som misslyckas med att uppfylla sina primära funktioner är inte bra, hur hög kvalité eventuella sekundära funktioner har.

    Jag tar Linus analogi med Schindlers List. Schindlers List är en film, och films primära funktion är också att underhålla. Exakt HUR den underhåller kan förstås variera, och underhållningen i Schindlers List ligger förstås i det narrativa, historiska och filmtekniska. Dvs, den primära funktionen uppfylls pga att delarna av de sekundära funktionerna fungerar ihop.

    Skulle några av de sekundära funktionerna varit trasiga. Säg att bildkompositionen var dålig och inkonsekvent, kameravinklarna under all kritik och den var fylld med kraftiga historiska felaktigheter i filmen. Uppfylls då den primära funktionen av sina sekundära? Nej, förstås inte. Betyder det att det nödvändigtvis inte finns kvalitéer eller goda tankar med filmen? Självklart gör det det. Men allt står och faller med utförandet.

    Underhåller det inte på det tänkta sättet, då är det inte bra, hur goda intentioner man än må ha haft.

  3. Andreas Berg Says:

    Men om man då ställer frågan istället vad mer exakt det krävs av ett spel för att ”underhålla”. För jag kan komma på fler exempel där jag spelat spel som jag uppskattat och tyckt varit ”bra” men som inte nödvändigtvis har roat. Men är det ändå inte en typ av underhållning att bjuda på en upplevelse som inte nödvändigtvis roar, men av andra anledningar är intressant, spännande eller givande på något sätt?

    Jag lutar nog åt att spel, precis som film och böcker, inte nödvändigtvis måste vara ”roliga” för att vara ”bra”. Men där kommer man nog till ett stadie där det handlar om tycke och smak också, och jag är övertygad om att långt ifrån alla uppskattar spel som inte roar.

    Jag är fortfarande kluven dock, för precis som Johan anser jag att ett spels primära funktion är att roa och underhålla. Men jag skulle nästan vilja påstå att det inte behöver vara ett krav som måste uppfyllas för att spelet ska ha ett värde. Sen är ju då också frågan efter vilka kriterier man ska gå när man ger ut priser för årets bästa spel och liknande, om man ska strikt gå efter spel som är kul, eller om man ser spelmediet som något bredare än underhållning enligt definitionen att roa.

  4. Johan Eklund Says:

    Det där är ju lite subjektivt, och jag tror du förlorar dig själv lite för mycket i begreppsdefintioner som kan vara känslomässigt eller personligt bundna. Ordet ”roa” kan troligen upplevas som lite olika i nyanserna från person till person i dess betydelsetolkning.

    Jag använde ordet ”underhålla” på grund av dess breda generella form. Om det sedan i slutändan handlar om att det är intellekt, spänning eller whatever som stimuleras (underhålls) är i min mening mindre viktigt.

    Personligen, snobbig akademiker som jag är, tycker jag att Kotakus och Gamespots hävdanden och påståenden i sammanhanget osar pretentiöst psudo-intellektuellt mindervärdeskomplex. Man lyfter fram ett halvdant spel och hyllar dess bra kvaliteer till skyarna utan att ha några bärande argument utöver lite pinsamt försök till konfucianskt ställda frågor, men sådana utan argumentationsgrund.

    Bara analysera ordet bra. Vad menar de med bra? Vad menar de med måste?

    Behöver spel vara bra?

    Tja, jag ställer motfrågorna ”Behöver spel vara dåliga?”, ”Behöver svanar vara vita?” Det är en hypotetisk fråga utan tyngd hur man än vrider och vänder på det. Vi vet inte vad för värderingar de lägger in i ordet bra. Bra skrivet narrativ? Bra kontroll? Bra kodat? Bra underhållning? Vadå bra? Och behöver, ja rent filosofiskt finns det inga måsten. Alla måsten är konstruktioner.

  5. Lars Jensen Says:

    Jag saknar dig. Ville bara säga det… (L)

  6. Andreas Berg Says:

    Johan: Jag tror du tar det hela ett steg högre än vad som behövs 😛 Vad jag undrar är helt enkelt om ett spel har ett underhållningsvärde utan att för den delen ”roa”. Ordens betydelse har mindre värde, så länge man hänger med i skillnaden mellan ”att ha kul när man spelar” och ”att inte ha kul när man spelar men ändå uppskatta upplevelsen”.

    Lars: Awh ❤ Saknar dig också 🙂

  7. Johan Eklund Says:

    Andreas>> För mig är det samma sak. Men det är jag det som sagt. Därför jag ser det som subjektivt.

    Och vi saknar dig alla ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: