Recension: Machinarium

När Machinarium börjar är det utan någon bakgrundshistoria alls. Vi slängs in i rollen som en liten robot-filur som lika ovetandes som oss nyfiket utforskar denna mekaniska framtidsdystopi (eller en galax långt långt borta kanske?) med endast ett egentligt mål; reda ut vad som har egentligen har hänt och vad man ska göra härnäst. Det är ett peka-och-klicka-äventyr (Monkey Island-stuk) från Amanita Design som sedan tidigare är mest kända för flashspelet Samarost.

Har spelat igenom hela Machinarium från början till slut på cirka sex timmar utan att använda det inbyggda hjälpmedlet för att lösa några pussel. Återvänt till vissa partier av spelet efteråt bara för att de var så förbannat underbara.

Världen i Machinarium innehåller även andra invånare att interagera med.

Det bra

  • Det spelmässiga nöjet, utöver atmosfär och handling, i ett äventyrsspel hänger helt och hållet på bra och logiska pussel och problem. Just därför är det en sådan fröjd att Machinarium inte bara bjuder på logiska, utmanande men aldrig överdrivet svåra pussel utan även stor variation bland dessa. De vanliga ”använd ett föremål med ett annat föremål”-lösningarna varvas med integrerade minispel och mer innovativa pussel som verkligen nyttjar hela spektrat av potentiella lösningar.
  • När man slängs in i Machinariums värld är det inte bara smått förvirrande och lockande för nyfikenheten utan även en känslomässigt omtumlande introduktion som bibehålls hela spelet igenom. Jag fnissar åt den lille krabaten jag styr i sina upptåg, jag blir förbannad över elakheterna som spelets antagonister sysslar med och jag blir rörd av spelets slutfaser. Atmosfären i Machinarium är fullkomligt underbar, och lämnar intryck som består.
  • Musiken är en stor bidragande orsak till spelets magnifika atmosfär. Tonerna speglar den dystra skönhet som genomsyrar hela spelet och jag fann mig själv vid tillfällen sitta och bara njuta av tonerna.

Musiker som spelar ljuvlig musik.

  • På samma sätt som musiken bidrar till atmosfäriskt supermys har vi även grafiken mycket att tacka. Smakfullt handritat och originellt i sitt framförande är varenda bildruta i Machinarium en fröjd att stirra sig blind på. Användandet av pratbubblor med grafiska sekvenser istället för tal eller text bidrar bara till den visuella festmåltiden som bjuds på.
  • Minimalistisk i sitt utförande men ack så utsökt ändå. Handlingen byggs upp mycket tack vare många frågor och viljan att hitta svaren på dessa vilket ger en drivande faktor att vilja fortsätta spela tills eftertexterna rullar.
  • Machinarium flörtar en hel del med äldre titlar och man får till och med spela några omgångar Space Invaders för att lösa ett av spelets pussel. Hyllningarna till spelklassiker återkommer vid flera tillfällen men för min egen del var det de starka vibbarna från ett av mina favorit-äventyrsspel, Beneath a Steel Sky, som verkligen var grädden på moset.
  • Ett inbyggt hjälpmedel gör det möjligt även de som har problem att hitta lösningarna på spelets pussel på egen hand har möjlighet att uppleva den fantastiska historia och atmosfär som Machinarium bjuder på. Men det rekommenderas att verkligen försöka själv innan man använder systemet, tillfredsställelsen av att lösa många av de så fantastiskt genomförda pusslen är klart värd den milda frustrationen av att inte hitta lösningen direkt.

Det leks även lite med perspektiv, där vissa scener målas upp i delar baserat på vad roboten ser.

Det dåliga

  • Efter cirka sex timmars speltid, som säkerligen kan pendla från allt på runt tre till åtta timmar beroende på hur snabbt man löser pusslen, kan man känna en viss önskan att spelet vore lite längre. Men i sin nuvarande uppbyggnad känns dock Machinarium längdmässigt väl anpassat och hade kanske tappat lite av en förlängning. Faktum kvarstår dock att det är ganska få speltimmar, och det är nog det enda någon kommer ha några större problem med.

Machinarium är ett fantastiskt äventyrsspel, ett av de allra bästa jag spelat på många år, och bjuder på lika mycket nyskapande som nostalgi. Alla som gillar äventyrsspel bör kolla närmare på Machinarium och blir du inte för skrämd att lägga pengar på en något kortare upplevelse finns det ingen anledning till att du skulle bli besviken. Förra årets kanske bästa indiespel kan mycket väl varit förra årets bästa äventyrsspel, och då var det med dagens mått mätt för ovanlighetens skull ett väldigt tufft år i genren.

Är det några äventyrsspel som du gärna ser mig ta en närmare titt på under mitt Peka-klicka-äventyrsmaraton? Tipsa gärna i kommentarerna här nedan 🙂

Annonser

Etiketter: , , , , ,

3 svar to “Recension: Machinarium”

  1. Sebastian Says:

    Hade en känsla av att du skulle gilla det.

  2. Markander Says:

    Detta är ju ett helt underbart trevligt spel, bästa jag har spelat på länge. Kul att se att du fortfarande lever Berg ;). Hoppas allt är bra fint med dig!

  3. Andreas Berg Says:

    Sebastian: Du bör ju känna min spelsmak efter tiden på GPTV ganska bra ;P

    Markander: Visst är det! Allt är bra med mig, hoppas allt är fint med dig också. ^^

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: